Vad kan vara så speciellt med en bergsknalle vid Vätterns strand i Östergötland? Ett litet men mycket varierat naturlandskap med unik geologi. Omberg reser sig upp ur närliggande Östgötaslätten och Vättern. Åt Vättern stupar Omberg i form av förkastningsbranter. Här har femton grottor bildats ur vattnets erosion. Berget är till stor del täckt av barrskog men runt Stocklycke på den södra delen av Omberg finns bokskog med unik flora i form av orkidéer som trivs i den kalkrika marken. Området har en rik kulturhistoria med fornborgar och en rik klostertradition. Solnedgångarna ner mot Vättern vid Stocklycke hamn kan avnjutas bara 400 meter från Stocklycke.
Omberg har en rik historia som format dess landskap och människor sedan lång tid tillbaka.
Omberg uppstod som en del av den forntida vulkanen Götaforsberg. Under istiden formades landskapet av glaciärer och isavsmältning vilket resulterade i dagens unika karaktär i Ombergs terräng. Runt Stocklycke finns en koncentration av intressanta geologiska formationer som kan studeras utmed den vita vandringsleden: “Omberg och istiden”.
Första gången Omberg omnämns i skift är under 1200-talet. Det kallades då ”Ammobiaerh”, vars första stavelse ama härstammar från fornnordiska och betyder rök eller dimma. Idag brukar berget omnämnas ”Dimmornas berg”: Under den oroliga folkvandringstiden, omkring 400-500 e. Kr, byggdes tre fornborgar på Omberg.
Var störst med en 450 meter lång och 1,5 meter hög mur. Stor nog att rymma Ombergs befolkning.
Är den minsta men mest kända och välbesökta av de tre borgarna. Dess roll var troligen som bevakningsborg sett till sitt läge med fri utsikt över Vättern
Är den bäst bevarade och har troligtvis använts som tillflyktsborg.
Under medeltiden var trakten runt Alvastra vid Ombergs fot viktig för hela det svenska riket. Här levde den mäktiga Sverkerätten med Sverker den äldre som kom att bli svearnas härskare. Kung Sverker förde in kristendomen till Sverige. Under hans regeringstid grundades flera viktiga kloster som Alvastra Kloster.
Under medeltiden fram till början av 1800-talet användes en stort del av Omberg som nöjesfält för Sveriges kungar och adelsmän. Större delen av berget var inhägnat av en hög gärdesgård och hit kom makteliten för att jaga kron- och dovhjortar.
Till Omberg åker man för dess säregna natur. Området är ett av Östergötlands mest välbesökta och lockar med unik natur i ett av Sveriges artrikaste skogslandskap. Här samsas barrskog med bokskog. Runt Stocklycke står bokskogen ståtlig och högväxande. I området växer orkidéer i kalkrika områden som Mörkahålkärrets naturreservat. Utmed Ombergs kuststräcka finns spektakulära branter med hisnande utsikter.
Hästholmen är ett populärt resmål som är vackert beläget vid Vättern mellan Ödeshög och Omberg.
Att vi hamnade på Omberg var mest en slump men så fort vi kom till Stocklycke på Omberg insåg vi att platsen hade allt vi sökt efter; en naturkön plats som lockar besökare från när och fjärran. Under de år vi varit här har vi blivit allt mer förtjusta i platsen och inser allt mer hur bra den är.
Vi hoppas att du får möjlighet att uppleva den vackra natur som omger oss på Omberg. Har du några frågor eller funderingar eller är det något du behöver? Tveka inte att fråga. Vi är här för att du ska få en så fin och positiv upplevelse som möjligt.
Omberg har länge ansetts vara en speciell plats och en mängd myter och legender har skapats runt ”Dimmornas berg”.
Drottning Omma beskrivs som bergets beskyddare och har ofta en framträdande roll i bergets myter och berättelser. Sägner berättar att hon var otroligt vacker med många friare vilket dock medförde svårigheter. Den mest välkände friaren var den rödskäggige jätten Rödgavel som aldrig fick sina känslor besvarade. En annan var jätten Ringbergabusen som tappert försökte ta sig till Omma genom att rida över den isbelagda Vättern under en vårvinterdag. Båda jättarna misslyckades i sina friardrag.
Det sägs att drottning Omma än idag gömmer sig inne i Rödgavels grotta och gråter över sin friare. Tårarna hon fäller blir till vattenånga och lägger sig som en dimma runt Omberg och Vättern. I folkmun kallas det att berget “ommar”. Allt eftersom åren går har Ommas tårar fyllt Vättern med dess vatten. På vintern fryser hennes tårar till is och hänger ned från taket i Rödgavels grotta.
Utmed sjövägen norr om Stocklycke finns Pers sten. Enligt sägnen var det jätten Per som kastade stenen från västra sidan av Vättern. Enligt en historia var det för att få stopp på kyrkklockorna i Heda kyrka medan en annan menar att Per ville hjälpa munkarna som byggde Alvastra kloster. Per valde ut det största stenblock han kunde finna i Tiveden och slängde den över Vättern. Stenen nådde dock inte helt fram dit den var ämnad utan ligger i stället kvar där den landade.